Med anledning av skriverierna om Ulwencreutz Media i dagens press

Nedanstående text är direkt hämtad från Lars Ulwencreutz blogg, där han för övrigt alltid skriver om sig själv som Redaktör'n (en typisk gimmick).

Redaktör'n "sprider judehat" i dagens press

Efter att ha kommit hem efter ett utmärkt julbord på gamla ärevördiga Odinsborg överraskades Redaktör'n av att ett flertal vakna vänner och bekanta hade noterat hans namn i såväl DN, som i SvD och på SVT (både på hemsidan och på Kulturnyheterna).
Nyfiket kontrollerade han länkarna och möttes av rubriker som: "Säljer Sions Vises Protokoll på nätet", "Bokia och AdLibris säljer hatskrift mot judar" och "Antisemitisk propaganda på svenska boksajter".

Det handlade om boken "Sions Vises protokoll & Illuminaterna" som Redaktör'n var just redaktör för och som gavs ut redan 2008. Inga snabba reaktioner från pressen här inte!
I samma andetag tar man även upp en annan bok - "Historierevisionism - Vad är det? Ett fult ord eller något nödvändigt?", som även den hade samme redaktör och utgiven samma år.

Utan minsta försök till research, eller ens ett försök att kontakta Redaktör'n, går de sedan ut och och påstår att han sprider antisemitisk propaganda och hatskrifter mot judar.

Rent kortfattat är detta fullkomligt trams. Dessutom måste man här ta bokhandlarsajterna i försvar för det är faktiskt inte de som skriver bokbeskrivningarna, utan det gör förlaget. I det här fallet Ulwencreutz Media. För övrigt har Redaktör'n aldrig varit antisemit men däremot alltid varit uttalad antisionist vilket är en väldig skillnad utom för svensk press som inte förstår skillnaden.

Hade man bemödat sig med att göra den enklaste research så hade man börjat med att läsa förorden till de båda böckerna. Man behöver inte ens köpa böckerna för att göra det, det räcker med att klicka sig fram till respektive boksida hos förlaget och sedan klicka på Preview så kan man i lugn och ro läsa bland annat förorden.

Men för att underlätta för den förslappade och obildade svenska journalistkåren så kopieras nu förorden in direkt i detta inlägg, och utöver vad som står i dessa förord finns inte mycket att orda om VARFÖR dessa böcker faktiskt var och är viktiga att publicera.

Förordet till "Sions Vises Protokoll & Illuminaterna":

Utgivarens förord

Få dokument har haft lika stort inflytande på vår historia som ”Sions vises protokoll”, och väldigt få har läst själva dokumentet. Ändå hänvisas det till dokumentet i så gott som samtliga historieböcker som berör 1900-talets historia. Detta eftersom dokumentet påstår sig visa på en enorm sionistisk konspiration att ta över världen, och som sådant sporrade det till kraftiga antisemitiska rörelser i Europa och som sedan kulminerade under andra världskriget.

Redan från början när dokumentet dök upp, hävdade många att det rörde sig om ett falsarium som var tänkt i propagandasyfte. Efter kriget blev detta den etablerade och aldrig ifrågasatta sanningen. Men rör det sig verkligen om ett falsarium? Det finns olika uppfattningar om det idag.

Själv skrev jag en artikel om Illuminati-orden för några år sedan, och när man läser protokollet så slås man av likheterna däremellan. Därför återfinns även min artikel ”Den stora världskonspirationen” i slutet av denna bok.

I Wikipedia finner man den etablerade versionen av ”Sions vises protokoll”, och denna finns återgiven här. Så även Ahmed Ramis (Radio Islam) redogörelse för forskningen runt protokollets äkthet eller inte.

Det kan anses vara tämligen kontroversiellt att publicera ”Sions vises protokoll” igen, för första gången på svenska sedan 1934. Men eftersom dokumentet är av historiskt vikt, och det refereras till det i alla historieböcker, är det viktigt att det finns tillgängligt att studera vare sig det rör sig om ett falsarium eller inte.

Förordet till "Historierevisionism - Vad är det? Ett fult ord eller något nödvändigt?":

Förläggarens förord

1988 kom boken ”Om detta må ni berätta”, av Stephane Bruchfeld och Paul Levine, ut. Den handlade om förintelsen under andra världskriget och gavs ut på bekostnad av svenska regeringen och spreds sedan i landets skolor.

Av orsaker jag inte kunde precisera, gav det mig olustkänslor att just regeringen stod bakom detta. Det är trots allt ett välkänt faktum att lögner måste få stöd medan sanningar står av sig självt. Detta väckte min nyfikenhet.

Min inställning har alltid varit – att där alla tänker lika, så tänker inte många alls. Samtidigt så skrevs det då och då om några konstiga figurer i tidningarna, som nedlåtande kallades ”revisionister”. Jag hade inte ägnat dem någon tanke tidigare men nu kom de upp ur minnesbankarna.

Historierevision är något nödvändigt och förekommer i alla möjliga sammanhang. Nya fakta framkommer, händelser omvärderas, forskningen ger fler detaljer, osv, och vår historia skrivs om. Detta händer ständigt. Men när det gäller behandlingen av koncentrations-lägerfångar under andra världskriget, är det inte bara fult utan dessutom direkt felaktigt att ifrågasätta den etablerade versionen. I flera av Europas länder är det till och med direkt olagligt och ger flera års fängelse. Man får skriva om det men bara om man följer den etablerade uppfattningen av vad som hände. Den får under inga omständigheter ifrågasättas.

Men nu är det ju en gång så att det alltid är segrarna som skriver historia. ”Förlorarna” får sällan komma till tals. Då kan man fråga sig om det verkligen är den absoluta sanningen som kommer fram. Precis som i en rättegång är det av största vikt att man får höra båda sidornas versioner för att sedan kunna göra sig en bild av vad som verkligen hände.

Att det finns ”historiska sanningar” som inte får ifrågasättas stör mig oerhört. ALLT måste kunna ifrågasättas. Så i tryckfrihetens, yttrandefrihetens och framförallt sanningens namn ger jag ut denna bok som kortfattat påpekar en hel del brister, logiska kullerbyttor, felaktigheter och direkta lögner i den etablerade versionen av vad som verkligen hände.

Själv tar jag inte ställning här. Jag vill bara att läsaren ska få en mer nyanserad bild av historien, bli nyfiken, ställa egna frågor, komma till egna slutsatser, kort sagt – tänka självständigt istället för att blint tro på allt man läser. Inklusive vad som står i denna bok.

Boken börjar med utdrag ur Wkipedia som förklarar vad revisionism innebär och hur det ofta används, samt författarportträtt på tre av textförfattarna i denna bok. Wikipedia är dock en öppen encyklopedi vilket innebär att det är användarna själva som skapar innehållet och därför kan materialet skifta i objektivitet och istället vara vinklat åt ena eller andra hållet beroende på vem som skrivit det. Utdragen som återfinns i denna bok hämtades frånWikipedia juni 2008.

När boken läses bör man också komma ihåg sionister och semiter inte är samma sak. Semiter, dvs judar, är en folkgrupp med judendom som religion. Medan sionister är en judisk politik av nationalistisk karaktär. Sionister är i regel judar men lång ifrån alla judar är sionister.

En antisemit är med andra ord någon som är emot det judiska folket, medan en antisionist är emot Israelisk politik.

I svensk press används dock dessa begrepp som om de hade samma betydelse, vilket gör att alla som kritiserar staten Israels politik är att betrakta som antisemiter vilket med andra ord är helt fel.

Upprepningar i texten lär förekomma. Detta eftersom fyra skilda författare fått ge sin syn på revisionismen och varför de anser den nödvändig.